När jag var liten tog min pappa med mig, min lillebror och min vän på en magisk resa. Till Paris bar det av och det relativt nyöppnade Disney Land som ligger där än idag. Vi tillbringade två dar med att bo på mexikaninspirerat hotell, äta dyr mat och köa. Allt detta gjorde vi med mycket stora ögon, för det fanns så mycket att se. Plastslott, plastbasar och plastdrake. Ett lejon gjord av apelsiner, 3d Michael Jackson video och ankparad. Och allt var ren. Om man råkade tappa ett godispapper dröjde det inte länge förens en (påfallande ofta mörkhyad) parkstädare var där och sopade upp det. Utanför parken fanns regler om att man måsta ha skor och tröja på inne i parken. Två dar är lång tid i ett barns liv.
När den tappra, sockerstinna skaran gav sig av hemåt till de röda stugornas land passade vi på att se lite av romantiska Paris. Det skulle vi aldrig ha gjord. Jämfört med kliniska nöjesparker var Paris mycket smutsigt. Inte gjorde det gråmulna värdet saken bättre. Det var där, på en kartongbit med ett barn i sina armar jag för första gången såg en tiggare. Det glömmer jag aldrig och jag mins att jag tänkte att det där skulle aldrig kunna hända i Sverige.
Sen vande man sig undan för undan, vist någon uteliggare i Stockholm såg man väl tigga, men det var ju en annan sak. Och sakta härdades man. För fler blir det tro inget annat.
För inte alls länge sedan dök det upp proffstiggare här i Göteborg. Tidningarna skrev om det och man pratade om på lunchen. Sedan vande vi oss, går förbi.
I mitt favorit jultvprogram, Karl-Bertil Jonsson, kommenterar Tage Danielson tiggarna på gatan med orden: För det här begav sig på den tiden när det inte var fult att vara fattig. Vi är påväg tillbaka till den tiden. Men kanske är det dags att funder över för vem det inte längre är fult.
I Paris var det med stolthet jag tänkte att i Sverige lämnas ingen att tigga i ett gathörn. Nu, när jag vuxen och härdad går förbi mannen som sitter vaggande vid en spårvangshållplats, svider det till av skam. Jag skäms över att mitt samhälleoch jag inte gör mer än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar